Jesus gick i döden med högburet huvud

Det blir inte mycket skrivet på den här bloggen tyvärr. Tiden räcker inte till för alla roliga projekt i mitt liv. Men för att kompensera lite för detta så tänkte jag posta min långfredags-predikan här. Höll den i Vårgårda Pingstkyrka i fredags och förra året i Pingst Jönköping.

Den bygger på texterna i Johannes evangelium och tecknar bilden av en majestätisk och målmedveten Jesus som går segrande rakt in i döden. Håll till godo!

Jesus gick i döden med högburet huvud

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En ny livsherre – del 2 – Rom 6:1-23

Paulus har tidigare använt flera bilder för att beskriva försoningen: bilden av en rättegång där människan är skyldig och Kristus tar hennes straff. Bilden av templet där Kristus ställs fram som en nådastol. Bilden av en relation där människan är Guds fiende som genom Jesus får sluta fred med Gud. Paulus använder även en fjärde bild. Bilden av slaveri. Människan är slav under synden och kan inte själv ta sig loss. Genom Kristus blir hon befriad. Problemet blir då hur hon ska hantera sin nyvunna frihet. Hur är det då: skall vi synda eftersom vi inte står under lagen utan under nåden?

Svaret kommer direkt: Naturligtvis inte. Ni vet ju att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni slavar under den ni lyder, antingen under synden, vilket för till döden, eller under den lydnad som för till rättfärdighet. Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden men valde att av hela ert hjärta lyda den lära som ni blivit införda i.

Genom lydnad mot Kristus befäster vi alltså vår frihet gentemot synden.

Paulus resonemang upprätthåller den dubbelhet som det kristna livet rymmer. Vi är verkligen friköpta och frikända och rättfärdiggjorda och heliga. Det är ett faktum. Samtidigt kan vi välja att leva i frihet, rättfärdighet och helighet. Eller att inte göra det. Vi kan välja att låta Synden fortsätta härska. Eller att inte göra det.

Schematiskt kan vi ställa upp resonemanget så här:

  •  Död för Synden                

Inte längre slav under Synden – Låt inte synden bruka er!

  • Lever för Kristus

Slav under rättfärdigheten – Låt Gud bruka er!

Också det eviga livets gåva rymmer en dubbelhet: det är en frukt av vår lydnad, och ändå helt och fullt en gåva från Gud. Nu däremot, när ni blivit fria från synden men är slavar under Gud, blir frukten ni skördar helighet och till slut evigt liv. Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre.

Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 6-8 | 1 kommentar

En ny livsherre – del 1 – Rom 6:1-23

Då är vi framme i kapitel sex där Paulus drar konsekvenserna av det nya livet i förhållande till Synden. Om vi nu är rättfärdiga genom tro, oberoende av gärningar, vad innebär det för vårt sätt att leva och handla? Kan vi då leva som vi vill, om gärningarna inget betyder? Nej, säger Paulus. Vi kan inte leva som vi vill. Självklart inte. Bara för att rättfärdiga handlingar inte kan frälsa oss, betyder det inte att vi inte ska utföra dem. Motivet är däremot ett annat. Det handlar om vem som får lov att vara herre i våra liv.

Vad innebär nu detta? Skall vi stanna kvar i synden för att nåden skall bli större? Naturligtvis inte. Vi som har dött bort från synden, hur skall vi kunna leva vidare i den? Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. (Rom 6:1-4)

När vi är döpta till Kristus, då är han vår herre. Och då kan Synden inte längre vara vår herre. Alltså är det befängt att tänka sig att leva kvar i synden eftersom den då behåller sin makt över oss, just den makt som Kristus har befriat oss ifrån. Precis som Jesus dog och uppstod igen till nytt liv, så dör vi bort från det gamla livet och uppstår till ett nytt. Dopet blir det synliga uttrycket för att vi begraver det gamla och går in i något nytt. Vi är döda för synden men lever för Gud.

 

Här blir det tydligt att vår vilja och våra beslut har en viktig roll i det nya livet. Frälsningen kommer av nåd, utan egen förtjänst och utan egna meriter. Men för att Kristi frälsning ska ha den effekt som var tänkt i våra personliga liv – ja, då behöver vi välja att leva i överlåtelse. Lyssna här: Synden skall alltså inte få härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. Låt inte synden bruka era lemmar som redskap för orättfärdigheten, utan låt Gud bruka er, ni som ju har återvänt till livet från döden; låt honom använda era lemmar som redskap för rättfärdigheten. Synden skall inte vara herre över er; ni står inte under lagen utan under nåden. (Rom 6:12-14)

 

Om nu Kristus har befriat oss från Synden, och synden inte längre är vår herre, då ska vi naturligtvis inte tillåta synden att åter ta makten över oss. Vi kan aktivt välja alltså, att låta Synden härska genom att bjuda in orättfärdighet, orenhet, själviskhet, bitterhet, girighet osv i våra liv. Eller vi kan aktivt välja att inte låta Synden härska över oss genom att leva i överlåtelse till Gud och varje dag välja att lyssna till hans röst. Då kan våra lemmar, våra kroppar, bli redskap för rättfärdigheten.

Jag älskar det här. Tänk att få vara ett redskap för rättfärdigheten. Det är hur stort som helst. Guds rättfärdighet som innefattar både det politiska, det sociala, det globala, det lokala, det andliga, det kroppsliga, det personliga. Det är så mycket mer än att hålla sig till ett antal moralregler av typen: ”En kristen får inte dricka, en kristen får inte röka, en kristen får inte gå på disco.” Istället handlar det om en fantastisk vision om hur Guds rättfärdighet och helighet får uppfylla våra liv mer och mer så att de strålar av hans härlighet. Jag vill att mina händer och fötter, mina tankar och mina ord, mina ekonomiska och praktiska beslut ska vara präglade av Guds rättfärdighet. Då blir jag ett redskap för hans rättfärdighet att bli synlig i den här världen. Han är min Herre. Måtte det märkas i mitt liv!

  • Märks det i ditt liv att Jesus är din Herre?
Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 6-8 | Lämna en kommentar

Adam I verses Adam II – Rom 5:12-21

I resten av kapitel fem ställer Paulus den gamle Adam mot den nye Adam (Kristus) på ett väldigt intressant sätt. Just för att visa skillnaderna mellan upphovet till det gamla sättet att leva och det nya. Den förste Adam är anfader till det första människosläktet. Till honom hör man genom biologisk härkomst. Den andre Adam är anfader till det nya människosläktet. Till honom hör man genom tro och överlåtelse. Den förste Adam syndade och genom honom nådde Synden och Döden hela mänskligheten. Den andre Adam gav sitt liv för vår skull och genom honom når oss Liv och Rättfärdighet. Skillnaden är alltså uppenbar. Jesus startar ett helt nytt släktled och vi kan genom honom börja ett nytt liv.

Hur kom det sig att synden nådde alla människor genom Adam? Jo, alla syndade. Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade. Och på synd följer dom. Genom Adams synd tar döden kontroll över mänskligheten och det leder till en spiral av överträdelser, synd och dom. Kristen teologi har kallat det arvssynd. Att vi genom Adam bär på ett arv som drar oss mot synden. De goda nyheterna är att det finns en utväg. Kristus. Lyssna:

 

Alltså: liksom en endas överträdelse ledde till fällande dom för alla människor, så har också en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga. … på samma sätt som synden härskade och förde till döden, skall därför nåden härska genom rättfärdighet och föra till evigt liv genom Jesus Kristus, vår herre.  (Rom 5:18-21)

Betyder det att alla får evigt liv? Ja, alla som är i Kristus. Och hur tas man in i Kristus? Kolla kapitel 3-4!

Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 4-5 | Lämna en kommentar

Den genom tron rättfärdige – del 2 – Rom 5:1-11

Vad kännetecknar då denna nya person? Vad har ”vi” för livsrum och gudsrelation till skillnad från ”greken” eller ”juden”?

  • Livsrum – Nåden
  • Kännetecken – tro, hopp, lidande, härlighet, kärlek, Anden, försoning
  • Gudsrelation – tror på Kristus, lever i frid/fred med Gud, räknas som rättfärdig

 

 

 

Lyssna till vad Guds ord säger om oss som tror på Kristus:

vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet. Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden. Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden. Ty om vi var Guds fiender och blev försonade med honom genom hans sons död, då skall vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans sons liv. Ja inte bara det, vi har vår stolthet i Gud tack vare vår herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har vunnit försoningen.

 

Vi lever alltså i ett helt nytt livsrum. Varken synden eller Lagen är vårt sammanhang. Däremot Nåden. Att leva inom Nåden; medveten om Guds nåd genom Jesus, Guds nåd emot mig personligen och Guds nåd gentemot varje människa på den här jorden – också dem som gjort oss illa.

Kännetecknande för detta nya liv, för oss som lever i tron på Jesus Kristus är – eller skulle kunna vara om vi lät Gud komma intill i våra liv – tro, hopp, härlighet, kärlek osv. Anden lever nu i våra hjärtan, och därför kan vi vara trygga inför döden. Inför domens dag. Vi ska så mycket säkrare bli räddade!

Och därför behöver vår gudsrelation inte präglas av rädsla, stolthet, distans eller fiendskap. Gud har öppnat en väg för att leva i fred med honom själv. Försonade. I goda relationer. Och allt detta kommer genom tron på Kristus. Korset öppnar vägen ända fram till Gud. Genom tron på honom räknas vi som rättfärdiga och får tillträde till ett liv präglat av Nåd och Kärlek. Detta underbara har Kristus vunnit för dig!

Men det är just detta, HAN har vunnit det för dig. Inte du. Inte dina meriter. Han. Och därför krävs det av dig att du lägger undan din stolthet. Dina försök till att samla poäng på din andliga poängskala. Dina bedömningar av andras moral. Ditt förakt. Eller ditt envisa fasthållande vid ett destruktivt liv. Vid omoraliska vanor. Vid själviska attityder. Vid hybris. Det du behöver göra är att lägga undan din stolthet. Och ta emot Jesus. Då blir han din stolthet.

Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 4-5 | Lämna en kommentar

Den genom tron rättfärdige – del 1– Rom 5:1-11

Och därmed möter vi en ny typidentitet i Paulus framställning: den genom tron rättfärdige.  Tidigare ingick vi i kategorierna ”Grek” eller ”Jude”, men nu formas en ny kategori människor. De som blivit rättfärdiga genom tron. De som är i Kristus. Eller rätt och slätt – ”Vi”. Och nu gäller helt nya saker för oss. Vi har klivit in i nådens rum:

Återigen använder sig Paulus av bildspråk för att förklara försoningens realiteter för oss. Vi var tidigare Guds fiender och levde långt borta från honom på grund av vår synd. Men genom Jesus har försoning uppnåtts och vi lever nu i fred/frid med Gud.  

Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet. (Rom 5:1-2)… Ty om vi var Guds fiender och blev försonade med honom genom hans sons död, då skall vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans sons liv. (v. 10).

Relationen är upprättad, nu råder frid. Och därmed frälsning och liv. 

Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 4-5 | Lämna en kommentar

Abraham – rättfärdig genom tro – Rom 4:1-25

Men innan han går vidare med att beskriva allt detta, så stannar han upp inför frågan om vad som ger rättfärdighet. Det är som om han vill riktigt stryka under det faktum att det är tron som leder till rättfärdighet och inget annat. Det görs bäst genom ett klassiskt exempel: Abraham. Denne judiske stamfader, denne ursprunglige typgestalt för den judiska tron, denne som tog emot Guds förbund och omskärelsen; Hur blev han rättfärdig? Och då svarar Paulus: genom tro!

Vi läser Rom 4:20-22: Inför Guds löfte tvivlade han inte i otro utan fick kraft genom tron. Han gav Gud äran och var förvissad om att det Gud har lovat kan han också infria. Därför räknades han som rättfärdig. 

 Hela kapitel fyra är härlig läsning. Kärnan i resonemanget är att Abraham höll fast vid Guds löfte i tro, och därför räknades han som rättfärdig. Först därefter fick han omskärelsen. Den var alltså inte nödvändig för rättfärdiggörelsen, det var tron.

För dig som inte kan berättelsen så hade Abraham fått ett löfte från Gud att han skulle bli stamfar till ett stort folk. Problemet var bara att han inte hade några barn, så hur skulle det gå till? Åren gick och både Abraham och Sara blev för gamla för att skaffa barn. Ändå litade de på att Gud skulle infria sitt löfte. Ok. Ibland tvivlade de. Faktiskt så mycket att de såg till så att Abraham fick en son genom sin slavinna. Men ändå. De litade på Gud och trodde att han skulle ge dem ett löftesbarn. Och till slut fick de Isak. Han som sedan blev förfader till hela det judiska folket och så småningom till Jesus själv. Så här lyckliga blev Sara och Abraham när de fick Isak:

Och direkt från Abraham drar Paulus konsekvensen för oss som tror på Kristus: Men inte bara om honom skrevs orden räknades som rättfärdig utan också med tanke på oss. Vi skall räknas som rättfärdiga, ty vi tror på honom som från de döda har uppväckt vår herre Jesus, som blev utlämnad för våra överträdelsers skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull. (Rom 4:23-25) 

Också vi ska räknas som rättfärdiga, eftersom vi tror. Tron är grunden för att Guds rättfärdighet ska tillräknas oss.

  • Hur glad är du för att Gud infriar sina löften i ditt liv?
  • Hur glad är du för att du har fått hans rättfärdighet?
Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 4-5 | 1 kommentar

Guds rättfärdighet uppenbaras! – del 2 – Rom 3:21-28

För att ytterligare förklara vad Kristi kors betyder för oss som människor så använder Paulus ytterligare en bild. Bilden är hämtad från det gammaltestamentliga templet. Där fanns flera olika rum och det allra innersta var förbjudet område för alla utom för översteprästen en gång om året. I detta rum fanns arken, den kista som innehöll budtavlorna. Ovanpå arken fanns ett utrymme som kallas för nådastolen. Det var ett tomt utrymme omgivet av änglaskulpturer. Denna plats ansågs vara den mest heliga. Här uppenbarades Guds härlighet för människorna och på denna plats stänktes blod från offerdjur för att ge människorna förlåtelse. Nu säger Paulus om Jesus:

Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer [nådastol] för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade, under uppskovets tid. I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus.

Jämför Folkbibelns översättning: Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. 

I texten skiljer Paulus på Uppskovets tid och vår egen tid. Han förklarar det som två olika tidsåldrar. Som två olika paradigm. Och skiljelinjen går vid korset. När Gud ställde fram Kristus som en nådastol då förändrades allt. Då dömdes synden rättmätigt och vi blev frikända. Då upprättade Gud själv en plats för försoning och liv. En plats där man kan ta emot nåd. En plats där hans närvaro är total. Kristi kors.

Skillnaden mellan uppskovets tid och vår tid kan vi spalta så här:

Uppskovets tid

  • Alla har syndat
  • Ingen härlighet
  • Ingen åtskillnad
  • Synden ostraffad

Vår tid

  • Rättfärdighet från Gud
  • Rättfärdiga genom tro
  • Ingen förtjänst
  • Friköpta

Vilken skillnad! Och så konstaterar Paulus: Vad blir då kvar av vår stolthet? Ingenting! I jämförelse med den rättfärdighet som Gud har uppenbarat finns inget kvar av egen stolthet, egna meriter, egen rättfärdighet. Och inte heller någon anledning att stanna kvar i orättfärdighet och synd. Nu finns en helt ny värld att kliva in i. Ett nytt livsrum att leva i. En ny lag att leva efter En ny identitet att upptäcka.

Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 1-3 | Lämna en kommentar

Guds rättfärdighet uppenbaras! – del 1 – Rom 3:21-28

Äntligen har vi kommit fram till själva kärnan! Paulus har presenterat livet i orättfärdighet och livet i lagrättfärdighet och avslutat med att anklaga både judar och greker för att stå under syndens välde och Guds dom. Och när all mänsklig rättfärdighet därmed kunnat avfärdas säger Paulus triumferande:

Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av Lagen, men som Lagen och profeterna har vittnat om. En rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad. Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.

Men nu! Nu har något helt nytt skett. Nu har Gud uppenbarat en annan slags rättfärdighet. Sin egen rättfärdighet som han ger människan av nåd, genom tro.

Vad betyder rättfärdighet? Jo, om man tittar på hur ordet används i Bibeln så ligger betydelsen nära rättvisa och helighet, men på ett praktiskt och relationsmässigt plan. Guds rättfärdighet betyder då ungefär: ”Guds trofasthet, rättvisa och helighet uttryckt i praktiken”. En människas rättfärdighet handlar istället om att stå i ett rätt förhållande till Gud och att leva heligt i förhållande till andra människor (rätt/rättfärdigt/rättvist).

Men nu! Alltså nu när Kristus har dött och uppstått: nu har Guds rättfärdighet uppenbarats. Gud straffar synden (om han inte gjorde det vore han inte rättvis!) och samtidigt tar han själv på sig straffet (vilken kärlek!). Härmed visar han sin egen rättfärdighet. Men inte nog med det. Genom tron kan vi få kliva in i Kristus och då räknas hans rättfärdighet som vår. Bilden är hämtad från en rättssal. Någon är skyldig och döms till döden, men domaren tar av sig domarkappan och ställer sig i den skyldiges ställe. Han säger: ”Jag tar straffet.” Och därmed går den skyldige fri. Och rättvisan är återställd.

Genom Jesus ställs vi ställs alltså i ett rätt förhållande till Gud, vi blir frikända istället för dömda. Och därmed startar ett nytt liv, livet i Kristus. Detta är kärnan i evangeliet: ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.” Genom Jesus uppenbaras alltså Guds egen rättfärdighet och samtidigt skapas en framkomlig väg för människan att bli själv få bli rättfärdig.

Hur kan du ta emot Guds rättfärdighet? Genom tro. Vänd ditt hjärta till Jesus, erkänn din skuld och ta emot hans förlåtelse.

Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 1-3 | Lämna en kommentar

Då var det dags igen!

Det gav sig inte bättre än att den här hösten blev allt annat än lugn för mig. Och då blev tyvärr bibelbloggen det som hamnade längst ner på prioriteringslistan. Sorry! Jag lovar inga underverk nu heller. Men en bit till på Romarbrevet måste jag ändå få dela med mig av. Sedan får vi väl se hur saker och ting utvecklar sig här på bloggen.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar