En ny livsherre – del 1 – Rom 6:1-23

Då är vi framme i kapitel sex där Paulus drar konsekvenserna av det nya livet i förhållande till Synden. Om vi nu är rättfärdiga genom tro, oberoende av gärningar, vad innebär det för vårt sätt att leva och handla? Kan vi då leva som vi vill, om gärningarna inget betyder? Nej, säger Paulus. Vi kan inte leva som vi vill. Självklart inte. Bara för att rättfärdiga handlingar inte kan frälsa oss, betyder det inte att vi inte ska utföra dem. Motivet är däremot ett annat. Det handlar om vem som får lov att vara herre i våra liv.

Vad innebär nu detta? Skall vi stanna kvar i synden för att nåden skall bli större? Naturligtvis inte. Vi som har dött bort från synden, hur skall vi kunna leva vidare i den? Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. (Rom 6:1-4)

När vi är döpta till Kristus, då är han vår herre. Och då kan Synden inte längre vara vår herre. Alltså är det befängt att tänka sig att leva kvar i synden eftersom den då behåller sin makt över oss, just den makt som Kristus har befriat oss ifrån. Precis som Jesus dog och uppstod igen till nytt liv, så dör vi bort från det gamla livet och uppstår till ett nytt. Dopet blir det synliga uttrycket för att vi begraver det gamla och går in i något nytt. Vi är döda för synden men lever för Gud.

 

Här blir det tydligt att vår vilja och våra beslut har en viktig roll i det nya livet. Frälsningen kommer av nåd, utan egen förtjänst och utan egna meriter. Men för att Kristi frälsning ska ha den effekt som var tänkt i våra personliga liv – ja, då behöver vi välja att leva i överlåtelse. Lyssna här: Synden skall alltså inte få härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. Låt inte synden bruka era lemmar som redskap för orättfärdigheten, utan låt Gud bruka er, ni som ju har återvänt till livet från döden; låt honom använda era lemmar som redskap för rättfärdigheten. Synden skall inte vara herre över er; ni står inte under lagen utan under nåden. (Rom 6:12-14)

 

Om nu Kristus har befriat oss från Synden, och synden inte längre är vår herre, då ska vi naturligtvis inte tillåta synden att åter ta makten över oss. Vi kan aktivt välja alltså, att låta Synden härska genom att bjuda in orättfärdighet, orenhet, själviskhet, bitterhet, girighet osv i våra liv. Eller vi kan aktivt välja att inte låta Synden härska över oss genom att leva i överlåtelse till Gud och varje dag välja att lyssna till hans röst. Då kan våra lemmar, våra kroppar, bli redskap för rättfärdigheten.

Jag älskar det här. Tänk att få vara ett redskap för rättfärdigheten. Det är hur stort som helst. Guds rättfärdighet som innefattar både det politiska, det sociala, det globala, det lokala, det andliga, det kroppsliga, det personliga. Det är så mycket mer än att hålla sig till ett antal moralregler av typen: ”En kristen får inte dricka, en kristen får inte röka, en kristen får inte gå på disco.” Istället handlar det om en fantastisk vision om hur Guds rättfärdighet och helighet får uppfylla våra liv mer och mer så att de strålar av hans härlighet. Jag vill att mina händer och fötter, mina tankar och mina ord, mina ekonomiska och praktiska beslut ska vara präglade av Guds rättfärdighet. Då blir jag ett redskap för hans rättfärdighet att bli synlig i den här världen. Han är min Herre. Måtte det märkas i mitt liv!

  • Märks det i ditt liv att Jesus är din Herre?
Detta inlägg publicerades i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 6-8. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s