Sommaruppehåll

Alla som med spänning väntar på fortsättningen av Romarbrevet får tyvärr vänta ett tag till. Tiden har inte riktigt räckt till som jag hoppats, och så måste man ju ha lite ledigt under sommaren också. Återkommer i augusti! Under tiden får ni ha en härlig sommar!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vem är du? – Jude eller Grek?

Om du nu skulle göra ett veckotidningstest och svara på frågor om vem du är, vad tror du testet skulle visa? Är du den orättfärdige ”Greken” eller den lagrättfärdige ”Juden”? Har du en tendens att vända Gud ryggen och rycka på axlarna åt hans Ord? Eller har du en tendens att lita till egna meriter och döma dem som inte lever lika reko som du själv? Hur var det när du kom till tro – kom du från ett liv helt utan Gud eller är du uppvuxen i kyrkan? Hur har din väg till Gud sett ut? Och hur påverkar det din tro idag?

Kände du igen dig i någon av beskrivningarna tidigare? När du rannsakar dig själv, dyker det upp något du inte sett förut? Kanske finns det något du behöver bekänna?

Oavsett vilket dike du själv tenderar att hamna i, så kom ihåg att nåden räcker till oss alla. Om du har kompromissat med synden och låtit orättfärdighet få prägla ditt liv – Guds nåd räcker för dig. Om du varit stolt och hård och tänkt på dig själv som lite för mer än andra – Guds nåd räcker för dig.

Jag tänker på liknelsen om den förlorade sonen – hans om slösade bort arvet – och den hemmavarande sonen – han som var bitter och avundsjuk fast han egentligen hade allt (Luk 15). I den liknelsen utgör Pappan den absoluta mittpunkten. Pappa och hans kärlek. Den kärlek som springer oss till mötes när vi kommer. Den kärlek som söker upp oss i mörkret. Glöm inte att Pappas kärlek räcker för dig, oavsett var du befinner dig.

Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 1-3 | Lämna en kommentar

Den lagrättfärdige får sig en känga – Rom 2:12-3:20

Det verkar som om Paulus budskap främst riktar sig till en grupp stolta judaister i församlingen som har försökt införa judiska lagregler in i församlingen. Därför koncentreras hans resonemang nu på judarnas felaktiga tänkande och självbild. Det är som om han verkligen vill betona för dem hur fel de haft när de försökt tillrättavisa och fostra andra in i yttre föreskrifter, utan att själva göra upp med sina hårda hjärtan. Paulus pekar gång på gång ut insidan som det allra viktigaste. ‘

Ty jude är man inte till det yttre, och omskärelsen är inte det som syns utanpå kroppen. Jude är man i sitt inre, och omskuren är den som är det i sitt hjärta, i ande och inte efter bokstaven. Han får sitt beröm av Gud, inte av människor. (Rom 2:28-29)

Sedan ställer han ett par gånger frågan om huruvida judarna har någon fördel i förhållande till Gud och hans rättfärdighet. Intressant nog ger Paulus två helt olika och till synes motsatta svar. Först säger han: Vilket företräde har då judarna, vilken fördel ger omskärelsen? En stor fördel, på alla sätt. Först och främst: Guds ord anförtroddes åt dem. (Rom 3:1-2)

För att sedan återigen fråga: Hur är det då, har vi något försteg? Och istället svara: Inte utan vidareJag har förut anklagat både judar och greker för att stå under syndens välde.(Rom 3:9)

Förklaringen till de olika svaren finner vi i grundtextens uttryck. Första svaret handlar om detaljerna (gr. i varje sak), och om man ser till dem har judarna en fördel. Det andra svaret handlar om helheten (gr. allt som allt) – frälsningen – och där har judarna ingen fördel. Överfört till vår tid tänker jag att det kan handla om den som vuxit upp i ett kristet hem och naturligtvis har fördel av att kunna mycket om Bibeln, att veta hur man ber och att kunna många lovsånger utantill. Det ger ju en mycket enklare ingång i det kristna livet. Men i förhållande till Gud och till att bli frälst är det ingen fördel. Där står vi alla lika mycket under syndens makt och är lika mycket i behov av Guds nåd.

I korthet kan vi spalta upp resonemanget så här:

1. Synd leder till dom – 2:12-16

synd utan lag – dom utan lag

synd under lagen – dom under lagen

2. Verklig omskärelse – 2:25-29

verklig jude – insidan räknas

verklig omskärelse – insidan räknas

3. Vilken fördel har judarna? – 3:1-20

en stor (i varje sak) – Guds Ord gavs till dem och Gud är trofast

inte (allt som allt) – Syndens välde gör att alla syndar

Till sist konstaterar han:

Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd. (Rom 3:20)

Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 1-3 | Lämna en kommentar

Den lagrättfärdige – ”Juden” – forts.

Direkt efter att Paulus konstaterat att den orättfärdige med rätta drabbas av Guds dom, så vänder han helt om och riktar blicken mot den lagrättfärdige. Och ”Juden” får morgonkaffet i vrångstrupen. Just som han pyser ur sig ett föraktfullt ”vad var det jag sa?” drabbar Paulus ord honom med kraft:

Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer. Vi vet att Guds dom över dem som lever så är väl grundad. Men du som dömer dem som lever så och ändå själv gör samma sak, inbillar du dig att just du skall undgå Guds dom? Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse? Med ditt hårda och obotfärdiga hjärta hopar du vrede över dig till vredens dag, då det blir uppenbart att Gud dömer rättvist. (Rom 2:1-5)

Du kallar dig jude och förlitar dig på lagen, du är stolt över din Gud, känner hans vilja och kan avgöra vad som är väsentligt – du har ju vägledning i lagen. Du tror dig om att vara en ledare för blinda, ett ljus för människor i mörker, en fostrare för oförståndiga, en lärare för omogna – du äger ju kunskapen och sanningen i lagens gestalt. Du undervisar alltså andra men inte dig själv. Du förbjuder stöld men är själv en tjuv…. (Rom 2:17-21).

Juden lever inom Lagen och låter sitt liv präglas och styras av rätta handlingar i förhållande till Lagen. Han är stolt över sin religion och sin fromhet, men hans hjärta är långt ifrån Gud. Rent principiellt kan vi säga att det här handlar om en person som litar till yttre föreskrifter och till egna meriter, men som föraktar andra, är hård och gärna lever dubbelliv. Paulus ifrågasätter detta och lyfter fram hjärtat som det viktigaste. Den verklige juden är den som är det i hjärtat. Den verkliga omskärelsen är hjärtats omskärelse. Bara för att man själv är omskuren till kroppen och äger den skrivna Lagen, så kan man inte döma andra eller leva hur man vill. Han ifrågasätter deras stolthet, deras falskhet och deras förakt gentemot sin omgivning. Han påpekar att också de står under Guds vrede. Guds dom drabbar inte bara den som lever i orättfärdighet utan också den som försöker hävda sina egna meriter inför Gud. Judarna har haft Lagen och förbundet och omskärelsen, därför är deras ansvar stort. Och därför finns inget försvar för dem när de litar till sin egen förmåga eller till yttre föreskrifter.

Och här kan vi stanna upp och fråga oss hur lagrättfärdigheten tar sig uttryck idag. Kanske i en viss gudstjänstform, en viss moralkod, en viss föraktfull ton i samtal med dem som misslyckats i livet, en viss vi-vet-bäst-attityd. Eller vad tror ni?

Jag tror att det är alltför vanligt bland oss kristna att leva som ”juden”. Vi har våra fasader och håller upp våra meriter inför Gud och andra. Vi satsar på ett korrekt moraliskt liv och att vara så engagerade som möjligt i kyrklig verksamhet. Vi kan alla koderna och alla sångerna. Men våra hjärtan är långt borta från  honom. Vi är hårda och kalla och dömande i vår attityd till människor runt omkring. Vi påpekar gärna andras fel och andras synder, men är blinda för synden i vårt eget liv. Vi dömer den yttre synden, men glömmer att göra upp med den inre.
Hur kan man komma till rätta med den tendensen hos sig själv? Det enda som jag tror hjälper är sanning. Att vara brutalt ärlig mot sig själv och så att man får syn på sin egen själviskhet. Att låta fasaderna rämna i mötet med Gud och prata ärligt med honom om hur allt faktist är. Och att ha några människor i sin närhet som kan hjälpa en att säga sanningen, också när det gör ont.

Vi sammanfattar:

  • Livsrum – Lagen
  • Kännetecken – dömande, fostrande, stolthet, hårdhet, dubbelmoral
  • Gudsrelation – förlitar sig på Lagen och omskärelsen, står under Guds vrede
Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 1-3 | Lämna en kommentar

Den lagrättfärdige – ”Juden” – Rom 2:1-29

Nästa typgestalt som presenteras är ”Juden”. Och då handlar det inte om att beskriva ett folkslag, utan om att beskriva en attityd, eller en karaktär. ”Juden” står i Paulus resonemang för den person som har del i förbundet och som räknar sig själv som Guds utvalde. ”Juden” är stolt över att ha tillgång till Gud löften och till Guds ord och anser sig säker på att ha del i förbundets välsignelser.

Vid den här tiden var förbundstillhörigheten viktig. Identiteten. Vem är en del av Guds folk och vem är det inte? Med vilka har Gud slutit förbund? Vem tar Gud hand om? Och svaret var judarna, i den mån de höll sig till förbundet. Och hur skulle man då veta vem som höll sig till förbundet? Alltså vem som var Guds utvalde? Jo, genom att se vem som höll Lagens bud. Särskilt viktigt för en dåtida jude var det att hålla sabbatsbudet, matföreskrifterna och omskärelsen (det ser vi ju även i evangelierna). Var man omskuren så var man jude och då var man per automatik välsignad av Gud och rättfärdig inför honom. Utöver det var förstås all synlig lagefterföljelse ytterst viktig som en markering av sin tillhörighet till Guds folk och sin rättfärdighet inför Gud. Jesus och Paulus ifrågasätter båda denna falska säkerhet.

Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 1-3 | Lämna en kommentar

Den orättfärdige – ”Greken” – forts.

Lyssna hur Paulus beskriver livet i orättfärdighet och hur det gestaltar sig. Kanske känner du igen en del?

Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem; de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. De ville gälla för visa men blev till dårar. De bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot bilder av förgängliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. (Rom 1:18-23)

Eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras, uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka, övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa. De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. Ändå är det just så de lever, ja än värre, de tycker det är bra när andra gör det. (Rom 1:28-32)

Kännetecknande för den här gruppen är gudlöshet, dårskap, lögn, begär och orenhet. Och en massa annat som är av samma slag. Och jag tror att vi känner igen beskrivningen. Vi behöver inte leta länge i vår tid för att hitta människor som är ”greker”. Utan Gud och hans ord, så hemfaller människor lätt i all sköns omoral och själviskhet. När skapelsen (i form av människan eller i form av avgudar) tillåts ta första platsen och hyllas som yttersta auktoritet, då kommer i praktiken orättfärdighet att råda. Därmed inte sagt att det är det enda som kännetecknar det mänskliga livet. Men när Gud är borträknad ur tillvaron, då är allt tillåtet och allt relativt. Tyvärr är församlingen långt ifrån en fristad från syndens liv.

Paulus kommentar är: det finns inget försvar för dem! Varför? Därför att en grundläggande kunskap om Gud finns nerlagd i skapelsen och gör att varje människa har tillräckligt med vägledning för att söka sig mot honom.

Att den här gruppen står under Guds vrede var uppenbart för varje jude. Självklart måste Gud, den helige, Skaparen, reagera kraftfullt när människor tillber det skapade och kränker varandra och hans ursprungsplan. Här är det viktigt att säga att Guds vrede inte handlar om Guds ilska, utan om hans väldigt befogade och rättfärdiga dom över ondskan.

Vi sammanfattar:

  • Livsrum – Synden
  • Kännetecken – Gudlöshet, dårskap, lögn, begär, orenhet, all slags orättfärdighet
  • Gudsrelation – Tillber skapelsen – inte Skaparen, står under Guds vrede
Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 1-3 | Lämna en kommentar

Den orättfärdige – ”Greken” – Rom 1:18-32

Den första delen av Paulus resonemang i brevet ställer två olika typ-gestalter mot varandra – juden och greken. I den dåtida församlingen fanns dessa grupper rent fysiskt representerade i form av troende med judisk respektive hedniskt ursprung. I vår tid får vi tänka mer principiellt, i form av vilka drivkrafter, vilket livsrum och vilken gudsrelation de reprenterar. Ni vet lite som veckotidningarnas typer (”Spara” & ”Slösa”, ”Glada Greta” & ”Surmulna Sune”).

Först ut i Paulus beskrivning är ”Greken”, alltså den person som inte har någon del i det gamla förbundet, inte känner till Lagen, inte har någon kunskap om Abrahams Gud och lever i orättfärdighet och synd. Denna grupp kallas ofta hedning i Bibeln. Och då ska man inte förså ordet hedning bara utifrån betydelsen av att man lever ett omoraliskt eller barbariskt liv, utan framförallt är det en beteckning på att inte vara jude/av judisk börd (I den meningen är dom allra flesta av oss hedningar av födseln!). Alltså att inte tillhöra det utvalda folket, inte ingå i förbundet och stå utanför Guds löften. För den dåtida judendomen så var det självklart att hedningarna inte hade del i förbundet och inte heller kunde ha det, med mindre än att de konverterade och lät omskära sig och levde enligt lagen. Övriga hedningar stod utanför Guds löften till Israel och hade ingen relation till Gud.

Livet för ”Greken” handlar om ett liv i Synd. Och då menar jag inte ett liv i moraliskt förfall (även om det ofta blir konsekvensen), utan primärt ett liv som behärskas av Synden som makt. Synden som är motsatt till Guds väsen. Där Synden har kontroll över livet och tillåts färga tankar och handlingar. Där själviskhet och elakhet och gudsfrånvändhet är det normala. Där ödmjukhet och gudsfruktan är främmande. Synden är hans livsrum, orättfärdigheten det som driver honom.

Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 1-3 | Lämna en kommentar

Brevets tema – Rom 1:16-17

Alldeles i inledningen av Romarbrevet finns ett par mycket kända verser som också utgör bokens huvudbudskap. Verserna kan ses både som en inledning och en sammanfattning till det som Paulus skriver. Ungefär som en huvudtes i en modern vetenskaplig artikel.

För att riktigt se hur kärnfullt han uttrycker sig så har jag markerat texten med olika färger. Då blir nyckelorden och innebörden tydligare tycker jag. Och därmed får vi en bättre ingång i vårt fortsatta studium eftersom det belyser brevets kärna. Så här ser det ut:

Jag skäms inte för evangeliet.

Det är en Guds kraft som räddar

                                            var och en som tror,

                                            juden främst men också

                                            greken.

I evangeliet uppenbaras nämligen

en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro,

som det står skrivet: 

Den rättfärdige skall leva genom tron.

 Eller som man också kan översätta:

(Den genom tron rättfärdige ska leva)

Paulus förklarar vad evangelium är utifrån den situation som rådde i församlingen. De spänningar som fanns mellan judar och greker adresseras och de stötestenar som fanns hos respektive grupper avväpnades. Paulus förklarar att evangelium är till för både judar och hedningar och att rättfärdighet ges åt båda grupper på samma villkor, nämligen tro på Kristus. Då kommer den person som blivit rättfärdig genom tro också att få leva ett nytt liv i Kristus.

Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 1-3 | Lämna en kommentar

Hur är boken uppbyggd?

Kanske tydligast av alla nytestamentliga böcker är Romarbrevet en sammanhållen helhet. Paulus för ett enhetligt teologiskt resonemang som sträcker sig genom de första elva kapitlen där han presenterar evangeliet utifrån begreppet rättfärdighet. I de följande fyra kapiteln drar han praktiska slutsatser för församlingens liv utifrån evangeliets innebörd. Varje gång man studerar en enskild text i Bibeln är det viktigt att fundera över hur denna förhåller sig till de texter som finns runt omkring. I fallet med Romarbrevet är det fullständigt nödvändigt att läsa varje text och varje del utifrån brevet som helhet. I Romarbrevet finns många riktiga guldkorn som vi gärna lyfter ut. Men dessa favorittexter blir än mer glimmande om vi ser dem som en del av Paulus resonemang. För att du ska få en snabb översikt av helheten kommer här en struktur (ungefär som en innehållsförteckning i en bok):

Rom 1:1-15 – Inledning

Rom 1:16-17 – Brevets tema

Rom 1:18- 4:25 – Trons rättfärdighet i kontrast till orättfärdighet och lagrättfärdighet

Rom 5:1-8:39 – Livet i trons rättfärdighet

Rom 9:1-11:36 – Trons rättfärdighet i relation till Israels folk

Rom 12:1-15:13 – Trons rättfärdighet i praktiken

Rom 15:14-16:27 – Avslutning

 

Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 1-3 | Lämna en kommentar

Varför skriver Paulus till Rom?

Romarbrevet skrivs alltså till församlingen i Rom som förberedelse inför Palus resa. Men syftet är inte bara att Paulus ska presentera sig själv, han vill även presentera evangeliet, det som han är satt att förkunna. Ibland står det lite slarvigt i bibelkommentarer till Romarbrevet, att Paulus vill presentera ”sitt” evangelium. Men det tror jag inte att Paulus själv skulle gå med på. Han säger nämligen i 1:1 att han är Kristi tjänare, ”avdelad för att förkunna Guds evangelium”. Paulus var alltid ytterst medveten om att det budskap han framförde inte var hans eget och att kraften inte kom från honom själv utan från Gud. Därmed tillföll äran också Gud. Evangeliet är ett enda, och det är Guds. Sedan kan olika förkunnare presentera det på sitt vis och utifrån sin kontext, men själva evangeliet är detsamma. Därför är det egentligen bättre att säga som grundtexten ”Evangelium enligt Markus” istället för Markusevangeliet. Samma sak med Romarbrevet. Paulus presenterar Guds evangelium, i en för mottagaren begriplig form och med tydlig färg av Paulus person och liv.

 

Åtminstone två tydliga syften till kan vi urskilja. För det första att Paulus vill rekommendera församlingsledaren Foibe som är på väg till Rom (Rom 16:1-2). I Bibel 2000 väljer man att tona ner Foibes roll och skriver att hon ”tjänar församlingen” och att hon varit ett ”stöd” för många, också för Paulus. Men de ord som här används i grekiskan kan lika gärna översättas med att hon är en församlingstjänare/diakon/medhjälpare i Kenchrai. Vi kan jämföra med det engelska uttrycket ”minister” som betyder tjänare, men som används om den som har uppgiften att leda församlingen. När det sedan står om Foibe att hon varit ett stöd för många så är det visserligen språkligt möjligt, men i sammanhanget mindre troligt. Ordet som här används är prostatis (i feminum) som kommer av ett verb som betyder att leda, att stå framför, förestå eller ge hjälp. Detta ord användes bl.a. inom militären och betecknade ledarskap. I vanliga fall översätts det i NT med att vara ”föreståndare”, ledare i församlingen (ex 1 Tim 5:17, 1 Tim 3:4-5, 12). Jämför också Romarbrevet kap 12:8 där samma ord används när det talas om gåvan ”att styra”. Men om Foibe heter det i svensk översättning att hon varit ’ett stöd för många’. Det är verkligen att dölja och förminska hennes roll. Hon har varit en ledare, en föreståndare för många, inklusive Paulus! Och henne vill Paulus rekommendera till församlingen i Rom. Kanske kom hon dit som deras nya pastor?

Till sist så skrivs Romarbrevet med syfte att stävja spänningar inom församlingen i Rom. Precis som i många andra församlingar vid den här tiden så fanns det motsättningar mellan de kristna som kommit ur en hednisk miljö och de kristna som kom ur en judisk miljö. En del bland dem som var av judisk börd försökte tvinga de andra att låta omskära sig och leva efter den gammaltestamentliga lagen. Men för Paulus är detta en fråga om hela evangeliets giltighet. Vad betyder Korset egentligen? Om egna meriter eller yttre föreskrifter kan leda till frälsning, ja då behövs inte Korset. Men om det är tron som leder till rättfärdighet, ja, då står vi fria från Lagen.

Vi sammanfattar:

  • Paulus vill presentera sig själv och ”Guds evangelium” inför sitt kommande besök i Rom (1:10-11, 15:17-29).
  • Paulus vill rekommendera församlingsledaren Foibe, som är på väg till Rom (16:1-2).
  • Paulus vill också stävja spänningar mellan troende med judisk och grekiskt ursprung i församlingen (frågan återkommer genom hela brevet på olika sätt).
Publicerat i Romarbrevet, Romarbrevet kapitel 1-3 | Lämna en kommentar